Burned Illusions Meetings

Gemensamma regler för fysiska möten

Vi möts för att tala ärligt, lyssna och ta steg framåt tillsammans. Ingen behöver ha svaren, dela en viss tro eller vara på en särskild plats i livet. Våra regler finns för att skapa trygghet och ge alla utrymme.

→ Se de 15 mötesämnena utifrån de fem faserna

Det personliga stannar i rummet

Vi berättar inte vilka som deltar eller för vidare någon annans berättelse. Inga foton eller inspelningar. Du får dela det du själv har upplevt och lärt dig, men ingen annans personliga uppgifter.

Du väljer själv vad du delar

Du är välkommen att prata, lyssna eller avstå. Ingen pressas att berätta, förklara sig eller delta i en övning. Vi respekterar varandras gränser.

Vi lyssnar utan att försöka fixa varandra

En person talar i taget. Vi avbryter inte, dömer inte och ger inte oombedda råd. Vi talar utifrån våra egna erfarenheter och undviker att tala om hur andra borde leva.

Alla får plats – ingen står över någon annan

Vi delar på tiden och låter olika erfarenheter och perspektiv finnas. Ingen tro, lära eller person har tolkningsföreträde. Mötesvärden håller i formen och hjälper gruppen att följa reglerna. Ansvaret kan delas och rotera.

Vi tar ansvar för hur vi är mot varandra

Hot, trakasserier, diskriminering och sexuella närmanden hör inte hemma här. Vi deltar utan att vara påverkade av alkohol eller droger. Mötesvärden ska ingripa när någon bryter mot reglerna och kan vid behov be personen att lämna mötet. Omsorg om en person får aldrig innebära att andra måste känna sig otrygga.

Vi skyddar mötets syfte

Mötet är till för gemenskap, självreflektion och handling i vardagen. Det används inte för försäljning, rekrytering eller för att driva religiösa eller politiska budskap. Eventuella bidrag är frivilliga och gemensamma kostnader redovisas öppet. Ingen ska behöva betala för att få höra till.

Mötesvärden läser inför varje möte

”Välkommen till Burned Illusions. Här får du komma som du är. Du väljer själv vad du vill dela, och det är lika okej att bara lyssna. Vi talar en i taget, utifrån oss själva, och lyssnar utan att döma eller ge oombedda råd. Vi för inte vidare varandras berättelser. Tillsammans ansvarar vi för att alla får plats.”

Om trygghet och ansvar

Vi förväntar oss att alla respekterar förtroligheten, men kan inte garantera vad andra deltagare gör. Vid omedelbar fara för någons liv eller säkerhet söker vi hjälp. Mötena är ett stöd mellan människor och ersätter inte professionell vård.

15 mötesämnen utifrån de fem faserna

Varje ämne kan användas som utgångspunkt för ett möte. Läs den korta texten högt och låt frågorna öppna för delning. Frågorna är förslag – inget behöver besvaras. Dela utifrån din egen erfarenhet, och kom ihåg att det alltid går bra att bara lyssna.

Tryck på en rubrik för att fälla ut texten och delningsfrågorna.

Fas 1. Medvetenhet – att se mig själv och det jag undviker

Ibland reagerar vi innan vi hinner känna efter. Vi säger ja, drar oss undan eller fyller dagen med sådant som håller oss upptagna. Att upptäcka ett mönster ger oss en möjlighet att välja nästa steg.

Förslag till delning: När märker jag att jag går på autopilot? Finns det en situation där jag vill stanna upp och göra ett annat val?

Vi har olika sätt att söka lättnad när något känns svårt. Det som hjälper för stunden kan ibland göra att vi tappar kontakten med oss själva eller andra. Vi kan undersöka det utan att döma oss själva.

Förslag till delning: Vad brukar jag göra när en känsla blir obekväm? Vad skulle hjälpa mig att möta den i en takt jag klarar av?

Vi kan bli så vana vid att vara starka, hjälpsamma eller framgångsrika att vi knappt märker vad rollen kostar. Här finns utrymme att undersöka vad som känns sant för oss, även när det inte passar andras förväntningar.

Förslag till delning: Vilken roll tar jag ofta inför andra? När känner jag att jag kan vara mig själv?

Fas 2. Ansvar – att ta ansvar för mina mönster och handlingar

Vi kan inte styra allt som händer eller hur andra beter sig. Men ofta finns något vi kan göra: sätta en gräns, be om hjälp eller ändra hur vi själva agerar. Ansvaret börjar där vår möjlighet att påverka finns.

Förslag till delning: Vad lägger jag energi på som jag inte kan styra? Vilket litet steg ligger inom min möjlighet att påverka?

Ibland sårar vi andra, även när det inte var vår avsikt. Att ta ansvar kan innebära att lyssna på hur någon påverkats, erkänna det vi gjort och ändra vårt beteende.

Förslag till delning: När har jag tagit ansvar för något jag gjort? Finns det något jag vill göra annorlunda framåt, utan att kräva förlåtelse eller ett visst svar?

Att förstå ett mönster innebär inte alltid att det förändras. Förändring kan börja med en liten handling som vi upprepar, också de dagar motivationen saknas.

Förslag till delning: Vad vet jag att jag behöver göra men skjuter upp? Vilket konkret och rimligt steg vill jag ta före nästa möte?

Fas 3. Acceptans – att släppa kampen med det som redan är

Acceptans kan börja med att säga: så här ser mitt liv ut just nu. Det betyder inte att vi tycker om allt eller ska stanna i något som skadar oss. Det hjälper oss att utgå från verkligheten när vi väljer vad vi behöver göra.

Förslag till delning: Vad har jag svårt att erkänna för mig själv just nu? Vad skulle bli möjligt om jag började där jag faktiskt är?

Att planera och försöka påverka är naturligt. Men ibland tar försöken att säkra varje utfall mer kraft än vi har. Vi kan öva på att lämna vissa frågor öppna och ändå ta hand om det som är vårt ansvar.

Förslag till delning: Vad försöker jag kontrollera just nu? Hur skulle det se ut att ge lite mer utrymme åt ovissheten?

När något går fel kan vår inre röst bli hård. Vi kan vara ärliga om våra misstag och samtidigt bemöta oss själva med respekt. Det kan göra det lättare att försöka igen.

Förslag till delning: Vad säger jag till mig själv när jag inte räcker till? Hur skulle jag vilja möta mig själv i samma situation?

Fas 4. Gemenskap – att öppna mig för andra och hitta tillhörighet

Närhet kan väcka både längtan och rädsla. Att låta någon se lite mer av oss behöver inte innebära att vi berättar allt. Vi får välja vad vi delar, med vem och när.

Förslag till delning: Vad gör det lättare för mig att vara ärlig med andra? Finns det något litet jag skulle vilja våga uttrycka?

För vissa är det lättare att hjälpa än att själv behöva någon. Att be om stöd kan kännas ovant, särskilt om vi är vana att klara oss själva. Vi kan öva på att säga vad vi behöver utan att be om ursäkt för behovet.

Förslag till delning: Vad händer i mig när jag behöver hjälp? Vilket stöd skulle jag vilja be om just nu?

Gemenskap behöver utrymme för både ja och nej. Tydliga gränser hjälper oss att vara tillsammans utan att tappa bort oss själva. Vi behöver också kunna möta andras gränser med respekt.

Förslag till delning: När säger jag ja fast jag menar nej? Hur kan jag uttrycka en gräns och samtidigt vara respektfull?

Fas 5. Riktning och mening – att leva i linje med det som betyder något

Det är lätt att fylla livet med sådant vi förväntas vilja ha. Att stanna upp kan hjälpa oss att upptäcka vad vi själva värdesätter – och om det får plats i vardagen.

Förslag till delning: När känns mitt liv meningsfullt? Vad vill jag ge mer tid och uppmärksamhet?

Det vi värdesätter får form genom hur vi handlar. Omtanke, ärlighet eller mod kan synas i ett samtal, ett beslut eller en vardaglig vana. Små handlingar kan hjälpa oss att leva närmare det vi står för.

Förslag till delning: Vilken värdering vill jag leva mer efter? Hur skulle den kunna synas i en konkret handling den här veckan?

Att bidra kan vara att lyssna, hålla ett löfte eller hjälpa till med något praktiskt. Vi får hitta sätt som passar vår ork och våra gränser. Vi hör till även när vi inte har något att ge.

Förslag till delning: Vad skulle jag vilja bidra med i mina relationer eller i gemenskapen? Hur kan jag göra det utan att glömma mina egna behov?