ACCEPTANS ÄR INTE ATT SÄGA ATT DET VAR OKEJ

Att acceptera det som hänt kan betyda att erkänna att det är en del av din verklighet. Det behöver inte betyda att du tycker att det var rätt, förlåter någon eller slutar försöka förändra det som fortfarande går att påverka.

”Du måste acceptera det.” Orden kan låta som en stängd dörr. Som om någon ber dig sluta protestera mot något som faktiskt gjorde ont. Därför behöver acceptans vara ett ord du får undersöka, inte ett krav som någon annan lägger på dig.

VAD BETYDER ACCEPTANS HÄR

Här använder vi acceptans för att beskriva en utgångspunkt: det här är vad jag har att förhålla mig till just nu. Du behöver inte tycka om utgångspunkten. Du behöver inte heller veta vad du ska göra med den ännu.

Föreställ dig att en vän gång på gång ställer in i sista stund. Du har berättat hur det påverkar dig. Ändå händer det igen. Att erkänna det mönstret kan göra ont, särskilt om du länge har väntat på att nästa gång ska bli annorlunda.

Du kan fortfarande önska att vännen ändrar sig. Samtidigt kan du börja planera utifrån hur kontakten faktiskt har fungerat: boka något som inte hänger på ett enda besked, eller avstå från en träff du inte orkar bli besviken över igen. Acceptansen blir då ett underlag för ett val.

GRÄNSER FÅR FINNAS KVAR

Att något har hänt ger ingen rätt att fortsätta göra det. Du får säga nej, ta avstånd och be om stöd även om du har accepterat att det förflutna inte går att göra ogjort. Du behöver inte förlåta någon för att sätta en gräns.

Om det som pågår är hotfullt eller farligt är frågan om skydd och hjälp mer angelägen än att hitta rätt förhållningssätt till det. Acceptans ska aldrig användas som ett argument för att du måste stanna kvar.

Det finns också sådant som kan förändras gemensamt. Att erkänna orättvisa villkor kan vara början på att organisera sig, säga ifrån eller söka stöd. Verkligheten blir inte mindre verklig för att du försöker förändra den.

DU BEHÖVER INTE KÄNNA DIG FÄRDIG

Du kan förstå att något har hänt och ändå bli arg över det igen på torsdag. Saknad kan finnas kvar efter ett genomtänkt beslut. De känslorna behöver inte betyda att du har misslyckats med att acceptera.

Problemet med att göra acceptans till ett mål som ska klaras av är att ännu en kamp kan börja: nu måste du också få bort din egen reaktion. Det går att låta en känsla vara ofärdig och ändå välja hur du vill agera i en konkret situation.

ETT SÄTT ATT SKILJA VERKLIGHET FRÅN ÖNSKAN

Välj något vardagligt och avgränsat. Skriv först vad du faktiskt vet. I exemplet med vännen: ”Två av våra tre senaste träffar blev inställda samma dag.” Skriv sedan vad du hade önskat: ”Jag vill kunna lita på våra planer.”

Lägg märke till skillnaden mellan de meningarna. Den ena beskriver ett händelseförlopp. Den andra visar vad som är viktigt för dig. Båda behövs när du funderar på vad du vill göra nu.

Formulera ett möjligt nästa steg som ligger inom räckhåll. Det kan vara ett samtal, en ändrad överenskommelse eller att avvakta tills du har mer ork. Du behöver inte fatta ett stort beslut för att övningen ska vara meningsfull.

I den fjärde fasen av Burned Illusions utforskar vi motstånd och acceptans utan att kräva tacksamhet för det som gjort ont. Du får vilja ha ett annat liv. Frågan är var du kan börja, med de villkor som finns idag.

Vad skulle du kunna erkänna som sant utan att behöva säga att det var okej?